/

Så blev det advent

Jajemen, även vi har julpyntat och myyyst med lite tjuvstart på julmaten och övertrötta barn. Det som slår mig mest är hur firandet var för ett år sen med pappas cancer i centrum av allt, det gör att jag verkligen vill uppskatta allt vi har samtidigt som jag kan känna mig ganska osugen på att fira jul till och från. Ju närmare vi kommer ju mer känslor och minnen är det som rivs upp, det är såna här gånger som jag är extra glad att jag har mina fina ungar som gör det värt att fira ändå. Årsdagen av pappas bortgång kommer alltid infalla i juletid och det medför ju att julen aldrig kommer bli sig riktigt lik igen, men självklart finns det ljuspunkter och vi kommer få fina jular trots allt. Men så här på första årsdagen kommer det nog kännas lite extra i hjärtat. Livet med mina små gör dock att det inte finns så mycket tid att älta, istället tvingas man både på gott och ont att leva i nuet mer än nånsin. Idag har varit en hektisk, härlig, jobbig och mysig dag. Nu håller jag tummarna för lite kvallesömn inatt och att även pappa haft en fin första advent där han är.
 
Gjort brända mandlar för första gången och det blev ASGOTT!
 
Julpyntet är på plats
 
Smulan återanvänder sin gamla bumbostol
 
Lillebror gnager lite på nävarna vilket är hans nya favvosysselsättning
 
Delar av sällskapet hänger lite i soffan efter maten
#1 / / Helena Greppe :

Förstår att det känns jobbigt med tiden som påminner om pappa och hans sjukdom, stor kram! Det är viktigt att minnas även om det gör ont. Tänker också en hel del på honom och kan knappt ta in det själv. Underbara bilder-Saknar er jättemycket nu - älskade bästa mina/ mamma

#2 / / Lovisa:

Tänk att det redan gått ett år snart.. Du är en riktig kämpe gumman, såå fina är dom dina kids och du ser ju skitfräsch ut trots småbarnskaos! Ni får försöka göra julen till en hyllning till din pappa som kämpade in i det sista och var tomte och allt.. Men förstår att det måste vara jättesvårt med saknaden. Stoooor kram!!