/ Livet i allmänhet /

The end

Jahapp, så var det slut på föräldraledighet för mig då. Det är så sjukt hur fort ett år går egentligen. Ser fram emot att börja jobba igen men räknar med att känna mig som ett blåbär första dagarna, lite nervös är jag allt. 
 
Så här i efterhand måste jag erkänna att det varit svinjobbigt att vara hemma med två ungar, hur mycket jag än tycker om dem. Mest beror det på att man oftast känner sig så otillräcklig, man är ju helt chanslös som ensam förälder att tillfredsställa deras behov. Drömmen vore ju att ha nån som skötte hushållet så att man själv verkligen kunde ägna sig åt barnen. Nu är det mest en massa "vänta" och "ska bara" hela tiden innan man har tid att leka, trösta och gosa. Jag hoppas bara att jag inte förstört dem allt för mycket.
 
Sista dagen blev i alla fall mysig och det har ändå varit minimalt med grin och gnäll får jag säga. Får se nu om jag kan sova inatt eller om jag kommer ligga vaken och fundera på om jag kommer ihåg nåt av sjuksköterskeyrket över huvud taget. Men så fort man kommer dit så känner man sig nog som hemma, det brukar ju bli så.
 
Det ska bli så mysigt att komma hem till de här små monstrena när man varit borta hela dagen
/ Livet i allmänhet / The småbarnsår /

Kräftkaos

Idag har vi försökt oss på något som med enkelhet skulle kunna klassas som ett socialt experiment. Vi har nämligen ägnat oss åt kräftätning där gästlistan innehöll fyra vuxna samt fyra barn under tre år. Med tanke på vilka olika scenarion man skulle kunna spela upp i huvudet så gick det ändå bättre än förväntat. Visst var det kaos men liksom inte värre än vanligt, förmodligen skulle de ännu oinvigda i småbarnslivet tycka att det inte direkt var ultimat kräftskivestämning men som luttrade småbarnsföräldrar så tyckte vi ändå det var en mysig kväll. Kräftorna blev uppätna, ingen varken slog ihjäl någon eller blev ihjälslagen och pyjamasbyxorna var på innan klockan slagit åtta. Man kan säga att kriterierna för en lyckad kväll liksom ändrat karaktär så här post barnafödande. 

By the way så pallade vi inte mer än två nätter med konstanta uppvaknanden så nu är lillebror och spjälisen tillbaka i vårat sovrum. Kanske gör vi ett nytt försök lagom tills han ska börja skolan, eller så väntar vi helt enkelt tills han flyttar hemifrån.

/ Livet i allmänhet /

Serietips x2

Jag sträcktittade på en grym dramaserie tidigt i sommar så jag tänkte att jag skulle dela med mig så att fler kan få chans att se den. För den som har netflix så går det att titta där. Serien heter Bloodline och handlar om en familj med vuxna syskon vars föräldrar äger och driver ett hotell i Florida. Plötsligt börjar mörka familjehemligheter nystas upp när äldsta brodern Danny dyker upp. Det är inte mycket action i den här serien, men den har bra skådisar, snygga landskap och känns välgjord. Sen har den även en grym introlåt. Jag rekommenderar starkt att titta på den här pärlan. Än så länge finns bara en säsong men en till är på g under nästa år.
 
 
En annan serie jag tänkte tipsa om är Fear the walking dead som är en spin off på The walking dead men skillnade är att den här serien utspelar sig under tiden "zombiesmittan" sprider sig i världen istället för efter att det redan hänt som i The walking dead. Den nya vinkeln på zombietemat skapar en helt annan spänning eftersom ingen egentligen vet vad de tampas med och knappast räknar med att möta en zombie i varje mörk vrå. Än har bara det extra långa pilotavsnittet visats men jag hoppas resten av serien håller samma kvalitet.