Beachdag med barnen
Finvädret har ju liksom bara fortsatt så då har man ju inget annat val än att åka till stranden, för det ska man göra då det bara ÄR så! Det spelar ingen roll att ungarna hinner riva inredningen under tiden man packar, skrika sig blåa i kampen om kläder och solkräm eller att man själv helst utför någon aktivitet där förberedelserna framkallar varken migrän eller hjärnblödning hos någon ansvarig. Till stranden ska man och därmed basta!
Efter att ha varit på väg sedan frukost var vi i alla fall framme vid den eftertraktade stranden strax efter lunch. Och jag måste erkänna att det var ganska trevligt när vi väl kommit fram. Vi vadade runt lite i vattnet, fikade lite och spatserade runt på klipporna tills...(skriet-emojis och psycho-stråkmusik) LILLEBROR VAKNADE!!! Han såg sig förfärat omkring och vrålade sen med sin allra gällaste stämma "Vaaadärdethär!!..Har ni tagit med mig till utomhuset?!!! Era förrädare!!". Det verkade uppenbarligen inte som att den lilla herren med det stora humöret hade samma beachplaner som resten av familjen så efter att ha blivit utskällda av honom ett tag så gav vi upp och åkte hem igen. Men ingen kan säga nåt om att vi inte försökte. Så nu har vi varit på stranden...i finvädret.
Den här kallar jag: Mamma med begynnande migrän i packningsinferno tar hallspegelselfie
Ligisterna in action
Alla badgästers skräck...ej speciellt pricksäker tvååring med selektiv hörsel och vattenkanon
Rutinmänniska som jag är så är det nu så här efter att småmyrorna somnat dags att äta upp godiset och svimma i soffan.
