Mer om BLW, känner mig frälst!
Jag är så glad att vi bestämde oss för att börja med blw istället för de traditionella pureerna. För att förklara lite närmare så är BLW en metod där barnet äter själv från start men man börjar tidigast vid sex månaders ålder eller när barnet sitter stadigt i stolen och själv kan föra mat till munnen. Sen är tanken att det får ta den tid det tar och barnet bestämmer helt själv i vilken takt matupptrappningen sker och vad som stoppas i munnen. Därmed flaskar/ammar de oftast längre än vad purebarn gör då det tar lite längre tid innan de fixar att äta sig mätta själva. Samtidigt lär sig barnet att hantera bitar i munnen tidigare än annars, man kan säga att de lär sig tugga innan de lär sig svälja istället för tvärt om som det blir med pureer. Självklart kan de sätta i halsen som alla andra barn så man får ju ha lite koll men när de är så små så sitter kräkreflexen längre fram i munnen så de kväljer ganska lätt eller kräks lite om nån matbit kommer för långt bak i svalget som känns läskig. De är mycket duktigare än vad man tror och ibland får man ha lite is i magen och inte se för rädd ut själv.
Vi märker redan framsteg och lillen smakar det mesta vi bjuder på med god aptit, nu kan man även höra att han sväljer några tuggor här och där även om cirka 80% av allt han blir serverad fortfarande hamnar på golvet. Det är ju så sjukt smidigt också, han får helt enkelt äta det vi äter fast utan salt om det går (lite salt tror jag faktiskt inte är nån fara). Igår åt han till exempel potatisgratäng och broccoli (vi hoppade över kycklingen till lillebror), potatisgratäng var riktigt mumsigt tydligen, och imorse åt han äggröra och nybakade frallor med smör när vi åt våran supersöndagsbrunch, äggröran älskade han också. Och ikväll åt vi potatismos och laxbiffar, där var moset poppis, speciellt när han fick laddade skedar han kunde äta från själv. Sen är ju frukt otroligt uppskattat också, sött och gott så klart, då sörplar han som om det inte fanns nån morgondag, men än så länge får han bara sörpla på bitar vi håller i.
Jag tycker även att han redan kväljer mer sällan nu än i början, det står nog inte på nu förrän han får i sig små portioner, bara han får till snitsen med pincettgreppet. Man märker även att han är van att få något när vi äter för om han inte får det så blir han helt galen även om han nyss klämt i sig en flaska ersättning. En sista positiv sak jag kom att tänka på också är ju att han kommer garanterat kunna äta själv vid förskolestart även om han måste börja förskola redan vid ett år.
Jag tror helt enkelt att vi hittat våran grej...
