/

Jag överlevde!

Första jobbpasset avklarat, visserligen fick jag en introdag så den riktiga prövningen blir imorgon. Hur har det gått då? Jo jag har väl mest känt mig i vägen och allmänt förvirrad, men det ska nog ordna sig. Man släpper ju lätt kontrollen när man inte är ensam ansvarig men när man väl står där som ensam syrra så vill man ha stenkoll på sina patienter. Sen har det ju gjorts en del förändringar på avdelningen och en hel del av kollegorna har bytts ut så det tar ett tag innan man är helt bekväm igen. Friheten som kom med att kliva utanför ytterdörren och bara ta en långpromenad med musik i lurarna utan varken barnvagn eller bångstyrig tvååring är dock svårslagen när varje promenad varit ett mindre projekt det senaste året. Och jobbstressen går verkligen inte att jämföra med stressen som varit hemma den sista tiden, på jobbet kan man ju till och med slutföra det man påbörjat och jag har liksom suttit ner och druckit te säkert tre-fyra gånger sen jag klev upp imorse. Sen var ju så klart höjdpunkten på dagen när jag fick komma hem och gosa med mina älsklingar igen.

För att sammanfatta jobbstarten så känns det otroligt skönt att komma igång men samtidigt otroligt ovant att behöva ställa om hjärnan från hushållsarbete och barnpassning till mediciner, sprutor och dokumentation. Men nu är jag i alla fall tillbaka!

#1 / / Mathilda:

Förstår såväl känslan☺