Mamma Malin

Och så kom natten då vi fick sova. Alltså sova UTAN att bli väckt av missnöjda gnällskrik och vara tvungen att halvnaken snubbla ut i köket för att skaka ersättningsflaskor och sedan hänga över spjälsängen för att mata så att båda armarna domnar av och efter detta hoppas på att man få fortsätta sova ett par timmar innan nästa uppvak.

 

Men inatt skedde alltså det som vi nu väntat på så länge, att smulan åt en flaska välling, slocknade före klockan sju och vaknade pigg och glad, halv sex på morgonen. Behövde endast stoppa in nappen en gång vid midnatt annars var det frid och fröjd. Själv vaknade jag ju så klart till några gånger på småtimmarna och undrade om barnet över huvud taget levde, men jag fick i stort sett sova hela natten. Jag vaknade sedan strax före smulan och har väl aldrig varit så glad över att få gå upp före sex på morgonen. Visserligen hade hon själv lagt sig på mage under natten och låg och sov så vilket jag tycker känns lite sådär, men jag antar att hon är stor nog för att fixa att vrida huvudet om hon behöver.

 

Hoppas nu bara att dettta är den nya rutinen och inte nån engångsföreteelse.