Mamma Malin

Tvåbarnslivet gör tydligen att bloggen håller på att självdö, men jag tänkte göra ett försök att hålla den vid liv. Det är ju trots allt så otroligt kul att gå tillbaka och läsa om allt man glömt bort att man tänkt, vad som hänt och hur små barnen en gång varit. Man får ju även lite dåligt samvete när man ser att det faktiskt fortfarande är några tappra själar som besöker mig här varje dag, så nu kommer en update.

 

Lillebror har ju hunnit varit med oss i hela två månader nu och är fortfarande av den mer lättsamma bebissorten, han äter och sover, därimellan ligger han och gnager på nävarna, pratar för fullt och garvar åt sina föräldrar. Ibland kommer storasyrran fram och morsar, ibland gör hon försök att lyfta och ibland tvångsmatar hon med ersättningsflaskan hon nyss stulit. Det är både spännande och läskigt. Än så länge är han lättsövd så länge det är lugn och ro och att somna inför natten är inga större problem, han äter dock fortfarande cirkus var tredje timme dygnet runt. Självklart har även han svårt att komma till ro ibland som alla andra bebisar, speciellt på eftermiddagarna när storasyrran kommit hem från föris och pappan är på jobbet, det är då jag utvecklar mina gråa hår.

 

Storasyrran är motsatsen till lugn och håller som bäst på att upptäcka språket och sin egen vilja. Hon bubblar av ord och trotsutbrotten haglar. Man får verkligen börja passa sig för vad man säger för även om hon verkar upptagen av nåt annat för tillfället så snappar hon upp ALLT. Idag hörde hon att David sa Malin till mig så resten av dagen har även hon kallat mig för Malin istället för mamma. Så fort hon inte såg mig i affären så ropade hon "Laaalin". Hon är så underbar samtidigt som hon verkligen kan suga musten ur båda sina föräldrar på nolltid. Det är verkligen ingen "walk in the park" att vara hemma med henne och lillebror hela dagarna, men jag gör mitt bästa och hoppas att jag inte förstör dem på nåt vis.