Mamma Malin

Jahapp, så var det slut på föräldraledighet för mig då. Det är så sjukt hur fort ett år går egentligen. Ser fram emot att börja jobba igen men räknar med att känna mig som ett blåbär första dagarna, lite nervös är jag allt. 

 

Så här i efterhand måste jag erkänna att det varit svinjobbigt att vara hemma med två ungar, hur mycket jag än tycker om dem. Mest beror det på att man oftast känner sig så otillräcklig, man är ju helt chanslös som ensam förälder att tillfredsställa deras behov. Drömmen vore ju att ha nån som skötte hushållet så att man själv verkligen kunde ägna sig åt barnen. Nu är det mest en massa "vänta" och "ska bara" hela tiden innan man har tid att leka, trösta och gosa. Jag hoppas bara att jag inte förstört dem allt för mycket.

 

Sista dagen blev i alla fall mysig och det har ändå varit minimalt med grin och gnäll får jag säga. Får se nu om jag kan sova inatt eller om jag kommer ligga vaken och fundera på om jag kommer ihåg nåt av sjuksköterskeyrket över huvud taget. Men så fort man kommer dit så känner man sig nog som hemma, det brukar ju bli så.