Det var några dagar den jag skrev ett inlägg nu. Vi har liksom haft fullt upp med att jobba, ta hand om snoriga, trötta barn och försöka få nån timme sömn här och där. Hösten är här med råge nu, kallt och mörkt och man måste klä på barnen så mycket kläder att ettåringen knappt kan gå och då ramlar på ansiktet cirka en gång i minuten. Treåringen vill fortfarande inte ha vantar men fryser om fingrarna så att hon blir ledsen efter ett tag. De vaknar ju fortfarande senast 05:00 varje dag de där ongarna så det nytillkomna mörkret gör att det känns som att man är uppe mitt natten och tittar på dinosaurietåget, biet maja eller nåt annat man gärna vill somna ifrån. Somnar man kan man dock vara säker på att vakna av ett gallskrik från nåt av barnen då de gärna försöker slå ihjäl varandra så fort de får chansen.
Nu är det bara sisådär 7-8 månader kvar innan vi slipper mörkret och vinterklädsterrorn igen...yay!
