Det var verkligen "no mercy" när man slängdes tillbaka in i sjukhustempot igen, det har varit galet mycket att göra på avdelningen vilket trots allt har varit roligt. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle tycka när jag var ny syrra, jämfört med det slappa plugglivet man levt fram till jobbstarten så var det liksom döden! Jag fattade verkligen inte hur nån orkade jobba. Det är fascinerande hur man förändras och helt plötsligt orkar mer än vad man nånsin föreställt sig efter att man blivit mamma. "Det som inte dödar härdar" osv.. Nu är det liksom vardag att gå upp i ottan och köra "fullt ös medvetslös" i sisådär 14 timmar i sträck, sova några timmar här och där under natten och sen gå upp lika tidigt och börja om igen. Härifrån kan det bara bli bättre.
Skillnad från nyutexaminerade, barnlösa jag och den fem år äldre tvåbarnsmorsan med lika många års extra livserfarenhet är att man lärt sig prioritera och inse att man inte ens kommer i närheten av att göra allt man tänkt från början. Så man gör helt enkelt så gott man kan och sen går man och lägger sig, hoppas på en bra dag imorgon och är glad för det man har.
Haha, jag minns att ni tyckte det var jobbigt i plugget. Snart är småbarnsåren över och ni är i fas- kom ihåg att du gör ett bra jobb