Krossade drömmar och barnplågeri
Det är tur att vi inte kommit oss för att rensa förrådet på så länge att det knappt är möjligt att kliva in i det, inte ens inbrottstjuvar tycker tydligen det är värt ansträngningen. Synd bara att Davids elgitarrer inte stog på mer än en armslängds avstånd in i förrådet, drömmen om ett rockstjärneliv har aldrig varit så långt borta som nu. Och som om det inte vore nog att ha blivit bestulen på sina drömmar så har barnen även haft nån sorts synkad identitetskris sedan lunchtid ungefär. Och med läget som råder ute i världen blir det liiite svårt att tycka synd om ett barn som bryter ihop över att föräldrarna tar bort ipaden och istället erbjuder lite varm god nylagad mat. Snacka om barnplågeri!! Med tanke på utbrottets kapacitet hade vi lika gärna kunna tagit ifrån henne favoritnallen och serverat en tallrik arsenik. Den yngsta versionen har tack och lov inte ärvt syrrans mathat utan tvärt om åt han en barnmatsburk till förätt och sedan satt han med oss och åt med god aptit av huvudrätten medan den äldre låg i soffan och vred sig i ipadavsaknadsplågor. Innan maten hade dock även han övat stämbanden i sisådär sex timmar av och till.
Just nu känns det rätt gött att få gå till jobbet imorgon...
Rastas säkrast i bur de här...